Oblivion, och Bethesdas framtid
Jag har tagit mig igenom Thieves Guild, Fighters Guild, huvudstoryn samt alla Daedric Quests. I skrivande stund plöjer jag mig igenom Shivering Isles-expansionen, för att därefter leka onding med Dark Brotherhood. Med andra ord sparar jag det bästa till sist.
Jag har alltid älskat Oblivion, och nu när jag spelar om det för första gången på flera år har jag också fått en nyfunnen beundran för det. Efter att ha tillbringat fullkomligt kriminellt mycket tid med Skyrim och Fallout 4 efter det, för att sedan gå tillbaka till Cyrodiil’s lövskogar och Shivering Isle’s svamptäckta kullar, har jag allt tydligare sett en ganska oroväckande utveckling i Bethesdas spelskapande.
Då menar jag inte det mest uppenbara, som att de för varje spel tar ett steg bort från sina rollspelsrötter för att ta en alltmer simplifierad approach (detta har det redan tjatats om alltför mycket; jag är rätt säker på att jag också gnällt lite om det här i bloggen), utan något ännu allvarligare.
Deras quests.
Jag har länge känt att questen i Oblivion vida överträffar de i Skyrim, och till visst del de i Morrowind (missförstå mig inte, Morrowind är fortfarande bäst), men det är nu när jag nästan uteslutande spelat de nyare spelen under en lång tid som det har märkts som mest. Questen i Oblivion är, till skillnad från Bethesdas senare spel, intressanta på ett helt annat sätt. De är som små historier, där man ofta vill se vad som händer lika mycket som man vill få en belöning eller erfarenhetspoäng när man utför dem. I jämförelse känns Skyrims quests som att de 9 av 10 gånger (om inte mer) kan sammanfattas med ”Gå dit och döda den” eller ”Gå dit och hämta det.”
Denna växande brist på berättarglädje är verkligen oroande. Man kan bara hoppas på att Bethesda har sneglat lite grann på The Witcher 3, som satte en helt ny standard för quests i spel, och att polackerna gett dem lite inspiration till nästa Elder Scrolls-saga. Kan Bethesda få tillbaka lite av den här kreativiteten som fanns där i Oblivion, och kombinera det med deras alltmer finslipade gameplay, snyggare grafik och maffigare ljudbild, kan The Elder Scrolls VI (som ju som bekant utannonserades under sommarens E3) bli hur bra som helst – kanske det bästa i serien.
Och i värsta fall? Då fortsätter Bethesda med sina generiska radiant quests, trappar ner ytterligare på rollspelselementen (vilket skulle innebära att det knappt finns några kvar), och tvingar på oss lite mer sketen crafting som man absolut inte måste använda någon gång förutom när man måste det – vilket var alltför ofta.
Ja, jag är fortfarande lite sur över den lögnen.
Oavsett vad ser jag verkligen fram emot det nya Elder Scrolls, och förståeligt är väl det; jag har trots allt varit ett fan av serien sedan jag var 10 år. Jag tycker verkligen om Tamriel – och jag vill verkligen inte bli mer besviken än upprymd när jag återvänder dit i seriens nästa kapitel.