gamingtemplet.blogg.se

Mass Effect-trilogin är, vad gäller serier och följetonger, min favorit i spelvärlden. Mycket av detta beror på den fantastiskt detaljerade galaxen som BioWare har målat upp, med olika arter, planeter, kulturer, grupperingar och teknologi som alla finns beskrivna in i minsta detalj i spelets codex.
Många delar av den framtidsvision som visas upp är mycket lockande: En sorts gel som läker i princip alla skador omedelbart, ett smidigt och blixtsnabbt färdsystem över hela galaxen, en oerhört läglig automatisk översättare så att alla kan förstå varandra, och oräkneligt många beboeliga, vackra planeter…

 

Men Mass Effect är ju trots allt actionrollspel, med betoning på action. Detta innebär att farliga situationer som mer än ofta urartar i blodiga strider är vardag. Dessa varierar från en mindre, personlig skala – så som att batarianska slavhandlare attackerar isolerade kolonier – till enorma, galaktiska krig där varenda levande organism svävar i fara.
Men ska man bortse från dessa extremare omständigheter, finns det också vissa andra aspekter av Mass Effects värld som är mörka, fula, och obehagligt realistiska. Alltför bekanta. Jag tänker med ett glädjelöst leende att det inte skulle förvåna mig det minsta om saker som dessa faktiskt var närvarande om 180 år.

Det som jag främst tänker på är Cerberus.

För de icke insatta är Cerberus namnet på en gruppering i Mass Effect-världen, som har flertalet olika indelningar såsom politik, militär och forskning. I allmänhetens ögon betraktas de som en terroristorganisation (av goda skäl) men samtidigt gör de sitt bästa för att gå balansgång i en moralisk gråzon. Detta är som tydligast under Mass Effect 2, då spelets hjälte Commander Shepard ansluter sig till dem i en tillfällig allians för att stoppa en alienras som kidnappar hela mänskliga kolonier. Cerberus verkar vara de enda som verkligen bryr sig, de enda som gör något åt saken. Hela tiden är man dock medveten om att det finns en anledning till att Cerberus bryr sig så mycket om just de här attackerna, och att de inte skulle lyfta ett finger om de andra alienrasernas kolonier hade attackerats.

 

Cerberus är nämligen vad som beskrivs som ”human-centric”. I deras ögon går människorna först. Människoliv är mer värda än asariliv. Människornas välmående är viktigare än turianernas. De ekonomiska situationerna i människornas kolonier är viktigare än i de salarianska. Hjälp borde främst ges till de mänskliga krigsflyktingarna, de mänskliga fattigbarnen…

 

Var har vi hört detta förut?

Byt ut ”mänsklig” mot exempelvis ”svensk” så förstår du säkert vad jag syftar på.

Många tror att det enda som skulle kunna ena Jordens befolkning fullkomligt är upptäckten av annat intelligent liv i universum. Framförallt fientligt sådant. Detta skulle få ”vi och dom”-tänket som är alltför närvarande i våra nationer att mer eller mindre tillintetgöras, och föra oss närmare varandra med insikten att vi är så pass lika – i alla fall i jämförelse med denna nya livsform.

Och det är väl där Cerberus och influenserna från den verkliga världen som de skapades ur kommer in i bilden. Motståndet till samarbete och enighet med ”de andra” kanske hade försvunnit mellan människor, men det hade inte försvunnit helt. Det hade istället vinklats mot de andra alienraserna, en barriär som skiljt oss från dem, som fått oss att fokusera på våra egna bekymmer och att försöka klättra i en imaginär galaktisk hierarki. Skapat nya konflikter. Förakt och intolerans mot andra kulturer som maskeras med patriotism. Vi och dom, vi och dom, vi och dom.

Mass Effects värld må vara fylld av massmördande jättemaskiner vars enda syfte är att utrota allt avancerat liv, maskar större än blåvalar, utomjordingar som kan fortplanta sig mentalt, forskning som gör det möjligt att fullkomligt återställa en människa som varit kliniskt hjärndöd i två år…

Men tyvärr blir det inte mycket mer realistiskt än Cerberus.